Fisken och Skägget
Mr Fisk och Martin levererade kvällens mest "undergroundiga" musik. Den är svår att beskriva men framförallt ska den nog inte beskrivas utan först och främst höras. Mr Fisk ger texter som verkligen har karaktär och med Martin som backar upp honom med ett syntspelande som skulle få KraftWerk att bleckna kan det inte bli annat än lyckat.
Citat "Jag fick ett brev på posten, det stod att jag var dödsförklarad"
Mr Fisk var rubriken, men namnen "Fisken och Skägget" eller "Dr Enokssen" passar också bra. Observera Martins suveräna klaviaturhantering!
Skumt, flummigt och massor av undergroundkänsla!
Henrik Tröst
Det var tydligen ett tag sen Henrik spelade live men det var inget man kunde märka. Med en stor självsäkerhet går han upp på scenen med hundraprocentigt skönt mellansnack. Texterna är bra och gitarrspelet passar mycket bra ihop med dem. Hans låtar levereras klockrent, i en kombination av klassisk vissångare och visrock som är hans egen.
Citat: "Trubaduren tinar upp och han lovar att aldrig mer höras av"
Tröst är utåtriktad när han spelar, inte så lite rockstjärne-stuk. Ändå är låtarnas texter ofta mycket allvarliga, som "Dansar mot graven" och "Piratnamnens stad".
En bild till, i en stillsammare passage.
Peter Frisk
Frisk skriver mycket mörka texter, visorna handlar ofta om döden samt alkohol. Dock tycker jag inte att Elsas Café når inte riktigt upp till nivån för hans musik. Ett bättre ställe skulle nog vara en liten halvrökig krog med en mörk öl i handen. Trots miljön är det svårt att inte slitas med i hans beskrivningar av tillvaron och med kvällsmörkret som sakta smyger på så blir en en mycket gemyntlig stämning även inne på ett annars så upplyst Café.
Citat: "Jag tar Djurgårdsfärjan över floden styx"
Frisk är en av de riktiga Underjorden-veteranerna, barrikadtrubaduren från Stockholm som spelade här redan 1999, och som länge verkat för liknande scener i Stockholm. Han skyndade hit direkt efter sin medverkan i en teaterpjäs i Teater Gamla Stan, en scen som har likheter med Elsa i Underjorden, fast musikarrangemangen tyvärr inte går så bra.
Sista annonserade namnet på scenen var Dick Lundberg, som inte längre spelar musik under eget namn, men i stället levererade dikter med en kraft som ingen annan kunde konkurrera med denna kväll. Det var dikt-teater, med mycket kraftfullt utspel och genomtänkt form.
Så hoppade ett par av Tryggs kamrater in på en låt...
Är detta när Rebecca läste dikter eller sjöng hon? Dikter tror jag. Observera håret!
Rebecca sjöng också en sång "Liten sång om längtan" tror jag, med Peter Trygg.
Någonstans på vägen hoppade jag, trots halsen, in och sjöng två låtar. Eller en, beroende på hur man räknar, för den första var "Låten som inte finns". Bilden ovan tog Dick med sin kameramobil, när jag sjöng "Fotografen", som handlar om kameramobilder! :-)