Kören Stön gjorde feministiska julvisor, som var mycket roliga. De verkade lite nervösa, så det blev väl lite småfel här och där. Men det gjorde ingenting, det blev bara charmigt.
Efter Kören Stön låg vi före i schemat, så Violet Purse kunde kosta på sig en soundcheckning. Sättningen var 2 tjejer som sjöng, spelade gitarr och piano. Två gitarrer gjorde att soundet blev fylligare. Det jag uppfattade av texterna var att de handlade om kärlek. Stillsam tjej-pop, likt Anna Ternheim.
Rebecca spelade covers. Hon tillhör de mest inbitna "Ljuvmusikerna", och var också konferencier under kvällens andra halva. (Hon har också skrivit många av kommentarerna på denna sida.)
Det känns kul att hon gått från att "bara köra" ("bara" eftersom tjejer alltför ofta bara gör det, plus möjligen tamburin) till att bli en komplett trubadur. Hennes röst är rätt vass i höga toner, men frågan är om det inte går att använda det som effekt. För inget är så bra som att vända svagheter till styrka.
Mama Morrigan (nej, inte Viol) är en trio från Katrineholm som sjunger egna visor på svenska (precis det jag gillar allra bäst med andra ord). Jag har en känsla av att de fick en lite gles publik, eftersom många ville höra Jan Altsjö. Men det vi hörde var riktigt bra. Tidvis var likheten med Onzon ganska slående, i alla fall i deras ljudtestlåt. Jag beklagar bara att jag inte köpte någon skiva av dem, det hade jag tänkt göra men när jag hade tid var det för sent.
Senaste gången jag hörde Peter Olofsson var 2003, så det var ett par år sen. Jag blev glatt överraskad. Han har mognat, både när det gäller låtar och självförtroende på scenen. Han valde låtar från bl.a. en skiva där han skrivit om sin 20 års kris.
Hört viskas i publiken: "Peter Olofsson? Jaha, då blir det Winnerbäck-covers då?"
"Motalas största - och bästa - trubadur!"
Peter Trygg är också en artist jag inte hört på scenen väldigt länge. Han spelade solo den här gången. Han blev nervös ett par gånger, men det märktes inte så mycket. Hans röst är vad som bär fram hans låtar, något av hans signum. Han spelade bland annat "Bara om min älskade väntar" &endash; Nationalteatern, "Som ett troll", och sången om Christoffer.
Dick, alltid i sitt esse, valde att denna kväll spela många politiska låtar. Som kör hade han sin flickvän Marina. De spelade bland annat Så det är, Julen är gratis &endash; fast originallåten heter egentligen "Våren är gratis", men Dick ville ha med någon "julig" låt.
Mr Fisk &endash; alias Mike, valde den här kvällen att spela tillsammans med Jennifer och Martin. De körde bland annat Mongoloid och "Jag blev glad". Mr Fisk röst är låg, lite svävande. Musiken lät som något jag inte hört förut.
Efter Rebeccas kommentar säger jag mitt: Mr Fisk är pålitligt flummig och motvalls. Han är så fel att det blir rätt. Han texter är så obegripliga att de får en mening bakvägen. Scenutstrålningen är verkligen inte insmickrande, men det är också en del av grejen. Underground, sökande efter något eget.
Efter de påade artisterna var det dags för Öppen scen. Först ut var ?? Tibell med en cover på Dreamtheater. Väldigt stark låt, och lågmäld.
Rebecca passade på att göra ett inhopp med Dick. De spelade Håll mig.. åh ingenting av Ulf Lundell.
Dick satt kvar på scen, och tillsammans med Marina spelade de Stefan Sundströms låt Fisk i en skål.
I bakgrunden ser vi Trygg lägga undan gitarren, och Becca håller koll på ljudet. Och längst in står min knädator och spelar in så gott den kan.
- Kliar det i häcken?
- Njae, en bit upp på ryggen snarare.
(Egentligen sade de något helt annat.)
I rask takt påades olika artister, bland annat spelade Ingemar några låtar (bl.a. "Skit i en fläkt", som är inspirerad av just "Fisk i en skål"), Jonas och Mathilda gjorde en diktduett, Jennifer läst en dikt, och ?? Tibell gjorde ett inhopp till med Stairway to heaven.
Kul att öppen scen inte bara blev med det vanliga gänget. Hela poängen med öppen scen är ju att det inte skall vara ett "slutet sällskap", utan metal-gänget visade helt andra sidor.
Sedan avslutades scenen för kvällen och alla åkte hem till sig. Tack för oss, Elsas 2006. Kanske blir det fler spelningar nu i vår?