Samtidigt som Peter Trygg från Motala spelade där upp spelade Peter Trygg (från Vikingstad) och Safeman Band i Filmsalen. Här blev det bluesgung, mycket musik på bara tre personer.
Om något band stod ut ordentligt under kvällen (det gjorde ju flera) så var det Yad Kalshnikov Band. Här är det fullt ös i rysk stil som gäller, både instrumentalt och med sång. Det mest kända numret måste vara "Ingenmansland" av fantastiske visdiktaren Vysotskij.
Betydligt lugnare var Amanda Selinder och Lite Kärlek, en grupp med fyra damer från Tranås. Skall jag försöka placera stilen så går tanken till duon Onzon. Har de en gemensam förebild kanske?
På slutet lämnade alla sina platser och samlades för en avslutningssång, vilket var en perfekt chans att ta denna fina bild.
Så här långt in i programmet så var jag tvungen att ägna mig allt mer åt att klara av slammet i fiket, så jag hade inte så mycket tid att lyssna på Useless Hype. Här var det i alla fall ett rockigare läge.
Ett enda rockband med full sättning var det. Det var riktigt svårt för mig att få bra bilder, helt enkelt för att det var rätt fullt i lokalen.
Som sista akt spelade Fredrik Johansson solo. Vi ser honom oftast med Hundarna numera, men han fungerar precis lika bra solo. Det blev idel favoriter, som "Hambo" och "Jack Vegas". Och så lite reklam för nya skivan, det hör ju till när man har en ny.
Som vanligt har jag fotat mycket, men de här sista bilderna såväl som många av de tidigare har tagits av min syster Susanne. Bilderna är utmärkta exempel på vad en bra fotograf kan göra även med en kamera som infe har fina specar. Långa slutartider är bara en fråga om teknik, man klarar det ändå om man vet vad man gör, vet exakt hur och när. De här två är några av de finaste bilderna jag sett på Fredrik, och ändå har jag tagit så många.