Det blev bara en Underjord i vår, men den blev å andra sidan en ganska saftig sak med sju planerade akter i vilt spretande stilar, precis som det skall vara.
BRASKLAPP: Om det är något som fattas, något som är fel eller olämpligt, så säg till mig. Om du har några kompletterande uppgifter eller åsikter så är det mycket möjligt att jag lägger in dem.
Först ut var Den Siste Entusiasten, dvs jag, och jag sjöng tre valda låtar om Kalle, stjärnan och Tage.
Jag har säkert stavat fel på hans namn igen, men jag får väl försöka lära mig hur det skall vara. Man kan tro att två killar med gitarrer efter varandra blir enahanda, men jag och Mikael är ungefär så olika man kan tänka sig. Mikael är melodibaserad och sjunger på engelska, och hur jag låter vet väl de flesta som läser här. Trots nervositet och lite miktrassel så avhandlades hans Underjorden-debut fint.
Ellinor är trots namnet en duo, men Ellinor är förstås också hon som sjunger. Hon har varit med förut, fast det var länge sedan, när hon spelade i bandet Tissue. Då var det rätt stökigt, nu vill jag snarare påstå att det var kvällens absolut mest välljudande akt, där basen snyggt stöttade gitarr och sång och gav ett skönt resultat. En del fräcka texter ovanpå det (som sista numret som bokstaverade en del mindre snälla tillmälen) ger en krydda som ger mersmak. Nu fortsätter jag innan någon tror att jag pratar om mat.
Hanna Trygg, för några år sedan en stöttepelade på Elsa i Underjorden, tills hon flyttade till annan ort, var kvällens enda estradpoet. Förr brukade hon kalla sig Brutalpoetessan, men nu har hon ett mildare uttryck. Och resultatet var faktiskt lysande. Texterna var väl egentligen separata manus, men med hjälp av boken hon har framför sig vävde hon ihop det hela till något som snarare kändes som en monolog om hur det är att vara en kudde. Det var allvarligt med glimten i ögat, underhållande och tänkvärt utan att billga trick för att chockera (vilket inte är så ovanligt hos estradpoeter). Jag hoppas monologen fastnade på inspelningen, för den är värd att bevara.
Gillar du Mister Fisk? Då måste du kolla in Bubulcus Ibis, mannen som spelar elförstärt distad fiol till trummaskin och sång. Han var kvällens riktiga överraskning, inte bara för Spökplumpen-masken utan för ljudbilden. Ända från starten har jag velat att Underjorden skall vara en plats där vilda experiment och ovanliga grepp är välkomna, och Bubulcus Ibis var just precis det, ett ovanligt grepp som var synnerligen hörvärt. Han menade själv att det haade varit lättare att variera med några medmusikanter, men det hindrar inte att det funkade även solo.
Det som var lite tråkigt var att mycket av publiken gick under Bubulcus Ibis spelning, dock inte innan han fått rejäla applåder på de två första låtarna.
Onaturligt Urval är ett tremannaband, varav en (basisten/sångaren) varit med förut. Här är stilen lite åt Tom Nouga-hållet, både till musikstil och texter.
Basisten har som sagt varit med förut. Den som vet när räcker upp en hand. Jag vill minnas att han den gången sjöng ganska lågmälda visor. Här blev det lite rockigare tongångar.
Jag misstänker starkt att det är gitarristen som ger Tom Nouga-känslan.
Trummisen var förste man på Elsas Hus fina nya digitala trumset. Det låt kanon, och det är riktigt skönt att ha trummor som inte ger farliga cymballjud och som man har på en regel.
Nu skulle jag vilja säga något om deras fina texter också, men jag minns inte exakt vad de hette så det får vänta tills jag kollat inspelningen (om det fastnade något).
Daylight Robbery skulle jag väl (jämfört med övriga) vilja kalla ett konventionellt rockband, dvs det är inte lika viktigt med texterna och de tyckte att hög volym var viktigt (vilket jag hävdade motsatsen). De lät hur som helt mer än tillräckligt högt, det försäkrar jag.
Spelningen började med några egna låtar, för att sedan övergå i några covers. Publiken hade ökat en aning igen, men inte så mycket precis, men där var i alla fall tre tjejer som stod för humöret, och till och med hoppade upp på scenen på slutet.
Och därmed hade vi i alla fall någon oanmäld medverkande, som hoppar in och är med. Det är rätt! Alla får vara med! Jag hade hoppats att två-tre personer skulle komma och spela på öppen scen, och de kom inte, men då får tjejerna ta den nischen.
Skvallret är en avdelning som Hanna Trygg uppfann, för att få krydda rapporterna med något lite skojigare, och samtidigt ge de medverkande chansen att komma med lite egna åsikter. Frågorna är inte väldigt seriösa, det är på kul, men lite skryt eller så får ju plats för den som vill. Hanna fick i kväll gästspela i sin gamla roll som skvallertant/utfrågare.
Jaha, nu är man tillbaka igen, originalet, den ursprungliga Skvallertanten och jag som trodde att man kunde komma upp till Elsas och läsa poesi utan att får jobba. Men icke sa Nicke, så här är jag igen med underbara frågor till deltagarna. Det är kul att vara uppskattad så tack Ingemar att jag fick återgå till min gamla syssla.
1. Om ni var det naturliga urvalet, vad skulle ni välja då?
2. Om ett träd faller i skogen och ingen hör det vilken färg har det då?
3. Ge mig 2 orsaker varför ni diggar Ingemar?
4. Varför är ni bäst?
5. Vilken färg på strumporna har er favorit poet/ band/ sångare här i kväll?
6. Varför hittar man alltid borttappade saker på det sista stället man letar på?
1. Erik Anders Svensson Typing. (Han är det naturliga urvalet enligt visan.)
2. Rosarandigt.
3. Jag vill bara påpeka att jag inte hittade på den frågan, men tack för uppmärksamheten i alla fall.
4. Alla är bäst. På något.
5. Klargrönt. Vem som helst som går omkring i klargröna strumpor förtjänar att bli favorit. Speciellt gröna med rosa prickar eller liknande.
6. För att det blir intressantast så.
1. Välja bort popmusik! Och välja pass.
2. Det måste vara en björk, så svart och vit, det är ju det lamaste trädet i skogen.
3. För att han är sig själv och för Pokémon låten
4. Vi repar i vardagsrummet och dricker kaffe, det gör oss bättre än andra band.
5. Svart och gröna.
6. Magi!
Mikael hade en "riktig" kamera.
1. Insikt
2. Svart
3. Jag har en kompis som heter Ingemar och sen är ju Ingemar Ragnemalm en stor drivkraft.
4. Jag är ett naturligt urval.
5. Barfota
6: Då man har gett upp, då klarnar det och då kommer saker och ting fram.
Hanna samt Calvert som jag tackar för hjälpen med ljudet. Jag tror att Calvert hade ett finger med i att hitta på frågorna också.
1. Mig som världshärskare
2. Grått
3. Han är snäll och en god vän.
4. Det är ju jag
5. Svart
6. För att de små tomtarna som gömmer saker förstår sitt eget bästa till sist och lämnar tillbaka det.
Band som får skvallefrågor brukar fixa dem rätt bra, kanske för att man får lite gruppeffekt.
1. En person kläcker: Jag skulle vilja vara en god öl, förnyelsebar energi på dansgolvet. Det andra säger men då blir du ju uppdrucken, blir inte ditt liv lite tomt då?
2. Svart
3. Cool snubbe, vi gillar folk som äter fil till frukost. [Vem äter fil till frukort???]
4. För att vi är det naturliga urvalet. (En av bandmedlemmarna visste dock inte vad det naturliga urvalet var.)
5. Dom syns inte sagt efter att personen tittade under bordet, stirrade han kanske på skvaller tantens fötter?
6. För att det ligger ju där.
Hanna tyckte att Bubulcus Ibis svar blev lite korta, men det var första gången han fått skvallerfrågor så han var nog lite nervös.
1. Väljer okunskap
2. Gråskala
3. Han bjöd mig hit
4. Det är jag inte.
5. Mörk grå
6. Sedan behöver man inte leta.
Här verkar det som om ni hade mysigt.
1. Vatten, Rallare och Charles Darwin.
2. Det beror på vilken är det är eller så är det ultraviolett eller samma färg som ljudet av en hand som klappar. (Bandet kunde inte enas.)
3. Hans entusiasm x3
4. Det ingen annan som anmäler sig.
5. Barfota. ( här flörtas det med skvallertanten.)
6. För det är rallarnas fel eller så är det, det sista stället man letar på
Stort tack till Hanna för skvallerinsatsen!
BRASKLAPP: Om det är något som fattas, något som är fel eller olämpligt, så säg till mig. Om du har några kompletterande uppgifter eller åsikter så är det mycket möjligt att jag lägger in dem.
/Ingemar