Årets jul-underjord blev mindre än vanligt, och bara på en scen. Och i stället för stora stiliga programblad överallt så fick det bli ett handskrivet:
Programmet följdes till större delen, med undantag för Jan Altsjö. Det som hände där var rätt tråkigt, jag skrev till honom att han var välkommen, men brevet kom inte fram! Det tar vi som en läropeng, lita aldrig på att ett enda E-brev kommer fram, dubbelkolla.
Jag hade det tufft den här dagen, för jag kämpade mot ryggskott. Om någon tyckte jag såg trött ut så var det därför. Men att döma av bilden höll jag god min när jag spelade. "Wannabe" spelades på begäran, första gången på länge.
Det var flera inhopp, tyvärr enbart av oss som medverkade i planerade akter. Martin läste TV-programmet för oss.
Det var valda delar av TV-programmet, som tillsammans hade något att berätta om vad folk tittar på efter midnatt.
Tomas hade flera nya nummer. Avslutade med "Ur min underjord". Resten fyller jag i senare.
Martin Sundler var med flera gånger för ett par år sedan. Efter en lång paus har han plockat fram gitarren igen, roligt nog, och nu tillsammans med körande Jennica.
Efter Sundler vidtog riggning, och jag gjorde inhopp som diktläsare.
Förutom Martins medsångeska så var det killar med gitarrer så här långt. Då var Flavor of Salvador en välbehövd variation:
Faktum är att Flavor og Salvador har en massa variation inom sin egen tid också. De bytte instrument med varann mellan varenda nummer, turades om på sången, och hade inte mindre än tre instrument som ingen annan hade under kvällen (fyra med inhopp, se nedan).
Här ser vi att violinisten gått av, Isabelle har tagit basen och Jimmy elgitarren.
Trummisar kommer ofta bort lite på kanten så jag tar gärna en extra bild ditåt.
Stilstudie på Isabelle på bas...
...och Jimmy på gitarr och sång.
Efter Flavor of Salvador stod Jan Altsjö på programmet, men det gick snett som jag nämnde ovan, kommunikationsmiss, tråkigt men så är det. Trygg gjorde ett inhopp och sedan var det Jösses tur.
Jösse var med förra gången som inhoppare, och nu som förannonserat inslag. Han sjöng bland annat visan om sin hjärna. (Jag har för mig en massa annat han sjöng också men det är så jobbigt att gissa och minnas fel.) Han är en bra vissångare med roliga visor, som jag hoppas vill haka på i formaliserandet av Underjorden som förening.
I publiken, som större delen av kvällen var gott och väl stor nog, fanns Jösses mor, som är en av de visvänner som var med innan Underjorden, och som var med på skivan jag producerade med dem för tio år sedan.
Jag minns inte exakt efter vem, men Flavor of Salvador-gänget gjorde två fina inhopp:
Sång i stället för fiol, och piano.
Jimmys tolkning av "Stilla Natt" på såg var kvällens enda julsång!
Peter Trygg är så klart en av de riktiga Underjorden-veteranerna. Han framförde den första nyskrivna sången på länge, vilket förstås är speciellt roligt.
Så här intressant kan en brusig mobilbild bli när man leker med sepiafärger!
"Mr Fisk & Family Fresh" har bytt namn.
Mindre vanligt var att gänget tog tillökning, med Johan från TSR på trummor.
Jag hann få ett par bilder när TSR drog igång sin punk...
men tyvärr blev det här väldigt kortvarigt. Efter lite råddande och mindre mängd egentligt spelande så stod det alltför klart att de striktare ljudreglerna inte går ihop med punk, i alla fall när ljudteknikern inte kan reglera mer än röstljudet.
Men en sak fick vi som var helt unik: vi fick höra "Gubbkropp" akustiskt! Och det låter helt annorlunda. Det lät mer som Peter Trygg & Bredbandet. De tog ner låten längre än jag hade väntat mig. Den akustiska räddningen måste stå som guldkornet i en spelning som nästan inte alls blev av. Och jag är rätt säker på att den blev filmad av minst två (inklusive jag själv). Ska vi klippa ihop dem?
Skvallret lever! Poängen med skvallret är att göra rapporterna en smula intressantare, och sätta strålkastaren på de medverkande en extra gång. Följande fyra intressanta frågor ställdes:
1. Vem av de övriga medverkande skulle du helst vara strandsatt på en öde ö med?
2. Vad är det som är så roligt med rundgång?
3. Vilket ackord har du oftast spelat fel och varför?
4. Vem tycker du att borde vara en seriefigur?
1. Peter Trygg.
2. Att man får gå hur många varv man vill.
3. D# för att jag tar det barré och det blir helt avigt.
4. Alla, vem vill va på rikigt?
1. Jennica.
2. Man kan få tinnitus, och genom tinnitusen kan man stämma gitarren!
3. Spela lika mycket fel på varje ackord.
4. Ingemar - vem annars?
1. Peter Trygg
2. Det är så effektivt
3. A-moll, det är så okomplicerat egentligen
4. Pontiak Johanzon
1. De slaktade renarna
2. Det låter så bra.
3. FÆ; det är för svårt: spelar F-dur i stället.
4. Jag, se figur. 
1. Tomas Blomqvist ("Creamore")
2. Man kan spela in den och använda som samtliga signaler på sin mobiltelefon.
3. F, eller egentligen alla barréackord, för att jag har korvfingrar.
4. Oj, många tror jag. De flesta i min bekantskapskrets skulle fingera som seriefigurer. Seriens titel? "Visserabelarna".
1. Ingemar, han har alltid något i bakfickan
2. Roligt och roligt, grisar ska inte ha roligt!
3. Jag har bara jobbat på ackord.
4. Fredrik Reinfeldt, för han är inte sann!
1. The Slaughtered Reindeers.
2. Det är det som är riktig musik.
3. Ganska svårt det där -> 
4. Torbjörn Fälldin och hans horor.
1. Mr Fisk!
2. Kul TV-program som går att äta.
3. Philip: A-moll. Därför.
4. Spindelmannen och Mr Fisk. Hola Bandola Power!!!
1. Trisse. Han har byggt en hopfällbar båt.
2. Det är så skönt när det slutar.
3. Q. Solklart. Fast jag brukar ta C-dur i stället.
4. De flesta mattelärare är utmärkta seriefigurer, bara de konvergerar.
PS: Saknar du något i texten, så hjälp mig gärna.
/Ingemar