Förra Underjorden var lång, och den här blev lite kortare. Vi började redan innan 19, och slutade med bred marginal före stängningsdags. Tyvärr blev det ingen Öppen Scen på slutet, men det var väl dags att ta sig ut i den sköna sommarkvällen.
Även denna gång öppnade jag med Tom Lehrers sång om att mata fåglar (i min översättning), det är ju en parodi på vårvisor så jag vill ta chansen när den passar. Även "Sagan om den fruktansvärde draken Etter-Petter och riddaren i skinande rustning" kom med. Men jag vågade mig inte på något nytt den här gången.
Johan känner vi igen från "The Slaughtered Reindeers" i höstas, ett punkband som rönte uppskattning.
Idag skulle Johan ha uppträtt i duo, men andra halvan av duon fick förhinder. Därför uppträdde han i stället med det talade ordet, vilket han hanterade med den äran. Det var dikt (bl.a. om strömavbrott), det var berättande, det var prosa. Han har stor talang för satir, som när han avverkade "dolda kameran", som när han agerade person som är med och man "anar" att han vet att kameran är där, det blev rena teateruppträdandet! Den avslutande anakronistiska sagan om den namnlösa byn i Norrland var också mycket uppskattad, inte lika teatralisk som "dolda kameran" men ett intressant manus.
Oscar är känd på Ljuv Musik men det är första gången på Underjorden.
Oscar öppnade med den rikigt vassa rapp (17:e augusti) som han lade ut på nätet tidigare, som fick god kritik i diskussionen på Ljuv Musik. Den satt klockrent nu också. Han spelade också om "rastafåret", bacon, och sången om läkaren som inte gick att sjunga för läkarstuderande.
Jenny var också Underjorden-debutant, och läste poesi.
Ursäkta att bilden blev lite gul, den fick ett blåstick från början så det var lite knepigt att färgbalansera. "Den halvätna ostsmörgåsen i Ostberlin" var märklig humor. Det var också dikter om sex, som påminde mig om "Vilska" som varit här tidigare, dvs ganska rått och cyniskt. Gillar ni Vilska (vilket jag vet att många gör) skall ni lyssna på Jenny också.
Jag presenterade Adam som "oförliknelig", och det står jag för. Han har en stil som på flera sätt har oddsen för sig, yvigt, punkigt och vågar vad som helst. Han spelade flera väldigt nya låtar, om Åke Gren, alkoholmissbruk med mera, och avslutade med starka "förtappad popstjärna".
Här ser vi en del av publiken:
Det var godkänt med publik, inte minst tack vare Oscar som varit aktiv i sin bekantskapskrets. Ännu mer viktigt var att det var en uppmärksam och aktiv publik. Utanför bild fanns ett gäng som hade lätt till skratt. Sådant är kul! Publiken är vilktig, utan den har man ju ingen spelning!
Så mycket minns jag så här på morgonkvisten. Minns du något annat så säg till, jag lägger gärna till.
/Ingemar