Elsa i Underjorden startar sin sjunde säsong! Så här såg affischen ut (inför spelningen föyttad till P-automaten utanför Elsas Hus):
Det var lite trögstartat, för många av artisterna kom sent. Till slut fick Mr Fisk gå på nästan direkt efter att han kom in genom dörren.
Duo-sättningen med Martin på synthar är det som gällt på sistone, och det är inte fel.
Mr Fisk är som han skall, gör sin grej.
Amanda var inhoppare. Hon läste dikter som jag minns som ganska fräcka.
Även Rebecca läste dikter av det bitskare slaget. Hon överraskade mig genom att vråla ut budskap.
Hanna hade åkt ändå från Växjö. Som man anar på bilden ovan var det ganska giftiga saker det handlade om. Närmare bestämt handlade det en hel del om hur man blir känd, och Hanna gick igenom en del saker som kändisar kommer på löpsedlarna för, och kom efter ett tag fram till att skillnaden antagligen ligger i vilket material ens kropp är stoppad med. Hannas är ju inte stoppad med syntetiska medel, och då blir man ju inte känd, ju!
Men hon var inte bara giftig, utan glad också.
Trygg efter Trygg, men de är inte ett par längre. Peter körde solo, ganska improviserat för den delen, men han har både scenvara och röst så det räcker.
Här ser vi Peter i vad jag antar är en känsligare passage. Bland annat sjöng han sången om sin son, en sådan sång som man enligt honom egentligen inte "får" göra, men det gör han i alla fall. Rätt! Han spelar mest nytt men någon cover blev det också, "Kheops pyramid" om jag minns rätt.
Sist låg, som jag anser att det helst bör, det tätaste ljudet som Jesper Karlsson med band stod för. De var sex personer på scenen och jag tyckte mig höra att det inte ens var hela bandet!
Här ser man hela bandet.
Jesper skriver en ganska snäll vispop, men med hela det här gänget bakom sig blir det fläskigt. Fem instrument och tre röster!
Trumpet är ett instrument som vi inte är bortskämda med, men här var det med. Det ger genast en lite annan karaktär år ljudbilden.
Trummorna är ju gömda i en plexiglaslåda, vilket är mycket bra för ljudnivån, men skulle jag få med trummisen så fick jag sticka handen över kanten, så det gjorde jag förstås!
En bild till, där vi anar att sångarna trivs.
Några bilder avtryckta i mörkret.
Lundberg var där, och lyssnade intresserat.
Har man skägg kan man dra i det medan man lyssnar.
En blick ut i läskträsket.
Hanna plåtade också en del.
Här ser vi Jesper med medmusikanter innan spelningen.
Nu har jag givetvis skrivit alldeles för lite. Det är svårt att riktigt noga minnas vad alla sade och sjöng. Kompletterande uppgifter mottages tacksamt! Det är ju Internet, så vi kan lägga till!